Underbaraste julfilmen

Jag är lite svag för julfilmer och gärna fåniga komedier där pappan i familjen gör bort sig och ställer till med oreda. Annars är de mindre putslustiga Bad Santa och The Nightmare Before Christmas sevärda filmer. Men favoriten av dem alla är förstås It´s a Wonderful Life (1946) av Frank Capra med Jimmy Stewart i huvudrollen. Förut hade jag svårt för Stewart, jag tyckte hans spelstil var jobbig. Han spelar oftast ängsliga män med en sorts naivt patos och agerar nästan lite drogpåverkad. Det är först på senare år som jag förstår hans storhet och det unika med honom. I ett Hollywood där de flesta manliga stjärnorna spelade machomän och/eller förste älskare har han ofta spelat antihjältar, som i Harvey (1950) där hans bästa vän är en lång osynlig kanin som han pratar med genom filmen (helt galen film) och The Philadelphia Story (1940) där han spelar både briljant och humoristiskt mot Katharine Hepburn och Cary Grant. 

Harvey

The Philadelphia Story

Det är svårt att inte lägga märka till honom och jag tror att man antingen älskar eller hatar honom. Jag tillhör den omvända sorten. I  It´s a Wonderful Life är han perfekt castad. Stewart spelar en man som tänker ta sitt liv på självaste julafton eftersom hans liv känns meningslöst efter alla motgångar. Men han blir hindrad av en wannabe-ängel (som måste förtjäna sina vingar) och han visar honom hur tillvaron hade sett ut utan honom ...  Det är sentimentalt till tusen men det saknas inte svärta och djup. Ploten är enkel men snillrik och historier med alternativa liv är alltid kittlande (dock inte alternativa slut!). Hur hade livet varit utan mig, vad kunde jag ha gjort annorlunda? Försoning i filmslut, och i verkligheten, är  renande och lämnar en känsla av hopp. Och det är väl det som julen handlar om: hopp och kärlek?! Och jag salubrerar James Stewart som så mänskligt (och en smula amerikanskt patriotiskt) är en förkämpe i filmens historia för den goda, men ack, så förvirrade människan.