Kallt om Isbjörnar

Foto: BBC

Igår visades andra delen av John Downers Isbjörn - med dold kamera på SVT. Som liten älskade jag alla naturfilmer men i vuxen ålder har det blivit ganska lite tittande. Kanske beror det på att många naturfilmer på senare år handlar om utrotningshotade djur; det finns bara några enstaka exemplar kvar av djuret ifråga och genom programmet hotar berättarrösten med att nu är de illa ute ...  Likadant var det med isbjörnarna igår (och det är inte den första isbjörnsfilmen med tema traged). En mamma och hennes unge kämpar genom programmet för att överleva i en värld utan mat, is och i konkurrens med andra isbjörnar.

Så mycket Olle

I lördags var det då dags för Olle Ljungström att ha sin dag i TV4s Så mycket bättre. Med viss bävan började jag titta på programmet; skulle Olle vara för konstig och kanske dissa tolkningarna av hans repertoar? Hans första aktivitet, typ Gäster med gester, kändes ganska menlös och ingen verkade veta hur de skulle göra (ingen orkade bry sig utan ville nog helst ha sovmorgon). Nästa sak på schemat var skytte och det verkade i allafall en del uppskatta. Men man kan undra vad dessa aktiviteter ska tjäna till egentligen? Deltagarna själva verkar inte tycka det är kul och för tittarna är det mest en transportsträcka till musiknumren. Hitintills har det mest varit scener med deltagare som kommenterar själva aktiviteten på ett oftast negativt sätt. Jaha, liksom.

Barnens Barda

Spelledaren Karl Ytterberg i SVTs fantasyserie.

Äntligen har Barda kommit med en ny säsong och hela familjen bänkar sig förväntansfullt i soffan, stor som liten. Tänk om det hade funnits något sådant när man själv var liten! Tur att jag är så barnslig och kan ta igen det nu. Sen är det ju roligt med alla lånade detaljer, karaktärer och meta-aspekten att det är utformat som ett rollspel.