Så mycket Olle

I lördags var det då dags för Olle Ljungström att ha sin dag i TV4s Så mycket bättre. Med viss bävan började jag titta på programmet; skulle Olle vara för konstig och kanske dissa tolkningarna av hans repertoar? Hans första aktivitet, typ Gäster med gester, kändes ganska menlös och ingen verkade veta hur de skulle göra (ingen orkade bry sig utan ville nog helst ha sovmorgon). Nästa sak på schemat var skytte och det verkade i allafall en del uppskatta. Men man kan undra vad dessa aktiviteter ska tjäna till egentligen? Deltagarna själva verkar inte tycka det är kul och för tittarna är det mest en transportsträcka till musiknumren. Hitintills har det mest varit scener med deltagare som kommenterar själva aktiviteten på ett oftast negativt sätt. Jaha, liksom.
Det som är kul, och själva fascinationen med programmet, är hur bra dessa tolkningar blir och växer till helt nya verk. Man blir alltid förvånad över någon version och/eller person som bara ställer sig upp och levererar. I lördags var det flera sådana prestationer men den som däckade alla var Magnus Uggla, en högst oväntad stark tolkning av Jag och min far. Alla grät, inspelningen bröts och ingen minns någonting efter det (jo, Darin klarade sig bra som vanligt men risken är att alla versioner kommer vara dansant likadana . Stackars Olle, det blev så mycket Uggla! Sedan läser man att Olle Ljungström haft en stroke nyligen och är diabetiker. Stackars Olle. Hoppas att han får mer plats senare i programserien och gör en fantastisk Uggla-tolkning och blir hur folkkär som helst.