Barnens Barda

Spelledaren Karl Ytterberg i SVTs fantasyserie.

Äntligen har Barda kommit med en ny säsong och hela familjen bänkar sig förväntansfullt i soffan, stor som liten. Tänk om det hade funnits något sådant när man själv var liten! Tur att jag är så barnslig och kan ta igen det nu. Sen är det ju roligt med alla lånade detaljer, karaktärer och meta-aspekten att det är utformat som ett rollspel.
Det börjar redan i vinjetten när skådespelaren Torsten Wahlund berättar om det fiktiva landet Barda. Wahlund, med sin karakteristiska röst  spelade ju Malins man i Vi på Saltkråkan (!). Sedan alla rollspelsfigurer som hober, trollkarlar, alver, utbygdsjägare, alla roller tagna ur Sagan om ringen. I senaste säsongen finns även en Gandalf-liknande person som är den ende vännen kvar som vill hjälpa Karl när Sirion dödats och drottningen visat sig vara en förrädare. Komiskt blir det ofta när ett barnpar i varje avsnitt ska gå in i rollspelet och hjälpa Karl. Många gånger har de svårt att leva sig in i sina roller, speciellt med alla effekter som första läggs på efteråt. Ibland har de svårt att hålla minen när de ska gå in i ett slagsmål eller duell. Eller så blir de genuint rädda och överraskade av en scen och när de sedan ska beskriva det, i de återkommande intervjuerna i serien, så blir det lätt lite utsvävande och väldigt personligt. Mina barn genomskådar dock inte detta utan tänker mer på hur de skulle reagera i samma situation och tar det på största allvar. Sexåringen är nog lite sugen på att vara med, när han blir större och eventuellt skulle våga, men önskar nog hellre att redaktionen för Fixa rummet skulle komma hem till oss!

Till sist en allvarlig uppmaning till redaktionen bakom Barda; orcer uttalas orker inte ortjer. Tydligen är uttalet något som lever kvar sedan den första översättningen av Sagan om ringen. Uppdatera eder alla lajvare!